Fan världen.

Jag avundas alla ni som triggas till beslutsamhet när världen ibland ser ut att kollapsa runt om oss. Det är så fint att så många människor visar sig och vill göra väl. Men jag personligen, jag håller på att tappa det, att gå under och ge upp. Dessa dagar vill jag mest stanna inne och dra ett täcke över huvudet. Jag vet att lösningarna till en bättre värld heter kärlek, nyfikenhet och respekt. Allt annat har i århundraden visat sig vara icke produktivt. Men vet ni vad? Jag är så less på att möta människor som inte inser det, så jävla trött på att försöka förklara det. Jag orkar inte tjata längre. Det borde vara självklarheter och ändå känns det som att vi står stilla, går baklänges. Glömmer vår historia och börjar om.
Jag vet varför jag valt att bli lärare. Ovan nämnt är grunden till det. Och jag lovar er, jag ska göra allt för att vara en bra sådan. Jag ska jobba på att aldrig stampa i samma gamla fotspår för länge och jag ska göra allt som står i min makt för att försöka sprida en vilja om att vara nyfiken på andra, om att respektera varandra och att sprida kärlek i stället för hat.
Men just nu? Fan jag orkar verkligen inte. Allt det ljusa dränks av hatiskt mörker. Av vägran att försöka förstå. Av ovilja att hjälpas åt att bo på denna planet tillsammans. Wuaaaaaah! Vill jag mest bara skrika. Fuck off världen.

Publicerat i Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Fan världen.

Hittade en ett år gammal text om GU

Att sitta i lokalerna till huset som kallas för pedagogen borde ge hopp för framtiden. En byggnad som är döpt efter själva navet i att nå samhällets unga. En byggnad där färdigutbildade, långt verksamma pedagoger ska lära oss lärarstudenter till ett yrkesliv på samma bana.
Men det där hoppet om framtiden känns ganska ofta långt borta. Ibland möter vi professorer och lärare som säger bra saker, som visar på vikten i att nå barnen i tid. Som förmedlar hur oerhört fantastiskt och viktigt vårt framtida yrke kan komma att bli, om vi själva vill. 
Men alltför ofta mörkas det där. För mellan hopp och visdomsord står professorer och bygger sina föreläsningar på över 15 år gammal genusforskning. Någon yttrar att det digitala inte har u klassrummet att göra för att barnen håller på så mycket med det hemma ändå. En annan uttrycker att även flickor kan spela fotboll och att hen blir mörkrädd av att elever i 10årsåldern använder sina fingrar för att räkna ut höga tal.
I bänkarna runt om mig sitter studenter som mig. Vissa reagerar och andra nickar instämmande. Någon yttrar att vi lever i ett helt jämställt samhälle där kvinnor inte behöver anpassa sig efter männen. En annan funderar på varför vi diskuterar problematiken kring att historieböckernas sidor upp pch sidor ner år täckta med historier om män, ”det är ju män som skapat allt?”. Detta lämnas, okommenterat av lärarna som föreläser.
När utbildningen får kritik för att den inte är verklighetstrogen är svaret att ”vi vägrar anpassa utbildningen efter en sådan verklighet”. Point taken. Verkligheten ute i skolorna är inte ett drömscenario, snarare mardröm på många platser. Men att som institution för lärarstudenter vägra att ta den verklighet i sina händer… Jag vet inte om jag ska skrata eller gråta.
Så mycket om svenska skolan har fallit på plats under detta, mitt första år som lärarstudent på Göteborgs universitet, pedagogen.

Publicerat i Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Hittade en ett år gammal text om GU

Det handlar om mig, bara mig. I relation till andra.

Jag skulle hitta något som gestaltar förvirrande. Jag valde ett hjärta i sten, med betydelsen kärlek. Någon sa till mig att kärlek är förvirrande, tills den dagen då man hittar den personen man vill dela resten av sitt liv med.

Det får mig att undra. Är det meningen att jag i detta liv ska hitta en person att dela mitt liv med? Vem skulle det vara. En enda person. Jag hoppas inte att jag någonsin hamnar i ett skede där jag måste välja denne. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det ens skulle gå till eller se ut.

Men jag blir också rätt trött. För när jag pratar om kärlek så pratar jag inte nödvändigtvis om kärlek som ska ske mellan två personer som också ligger med varandra. Men det verkar resten av hela samhället göra ibland. Varför tas det för givet? Jag tycker kärlek är mer än så, större än så.

Det handlar om kärleken i livet, till livet. Kärlek till den plats vi lever på och kärleken till människan överlag. Kärleken till alla de jag vill dela mitt liv med och kärleken till de som jag i en annan tid ville leva mitt liv med. Kärleken som är förlorad. Kärleken som fortfarande inte är utforskad, kärleken till alla de jag ännu inte mött. Men framförallt handlar det om kärleken till mig, från mig. Den är viktig. Och jävligt förvirrande. Den handlar inte om att träffa en enda person att dela mitt liv med. Den handlar om mig.

 

Publicerat i Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Det handlar om mig, bara mig. I relation till andra.

Från 10 november 

Ibland hittar jag små korn i min telefon. Korn i form av långa texter som jag glömt/valt att inte publicera. Den här skrev jag i november 16 tror jag, valet i USA där resultaten idag bara börjat synas, och det är tusan inte bra. Inte bra alls.

Jag är ju inte så insatt i USAs politik. Jag är inte helt klar över hur deras system fungerar och exakt vad vilken av de olika presidentkandidaterna står för. Så när någon frågar mig efter mina svordomar om Hilary Clinton verkligen hade varit ett bättre val för amerikanerna så kan jag bara svara med det här…

Det största problemet efter det här valet är att när en man som uttrycker sig mot alla de mänskliga rättigheter som jag och majoriteten av västvärlden står för så blir jag rädd, oavsett lösningar på arbetslöshet.

När en så stor del av ett folk väljer att lägga sin röst på en man som uttrycker sig sexistiskt, homofobiskt och rasistsikt så blir jag rädd. En man som vill bygga ytterligare murar i den här världen.

Vad som mer skrämmer mig är vad för effekter detta får på resten av världen. Vilka krafter som kommer att ta efter. När en man med dessa åsikter kan bli ledare för ett så stort ”modernt” land (igen), få kalla sig för president så undrar jag vilka mer som kommer att resa sig i hans kölvatten.

Jag blir illamående av tanken och önskar att vi hade kommit längre. Med valet har amerikanerna visat att det är okej att som vit kristen vara emot människor med annan kultur, religion och etnicitet.

De har visat att det som heterosexuell är okej att öppet klandra de av annan läggning.

Och de har visat att en som man med pengar och makt har rätt att behandla kvinnor hur helst man vill.
Att hoppet till en bättre värld för sig själv är värt att offra alla andra för, det skrämmer mig… Åsikter som dessa har uttryckts förr, och uttrycks än idag. Åsikter som dessa är anledningen till att så många människor idag befinner sig på flykt, att så många människor tidigare har behövt fly och att så många människor både förlorat sina nära och hopp om mänskligheten.

Publicerat i Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Från 10 november 

kom igen då världeeeeeeeen

Den här bilden säger så mycket, och den får mig att vilja gråta.

Jag är så trött på att höra att Donald Trump kanske blir en jättebra vändning för USA, att han kommer vända saker rätt eller bättre och att det kanske rent av är det bästa som hänt USA.

Det är ignorant, äckligt och riktigt jävla bakåtsträvande. Kan hända att han gör bra saker för vissa människor. Men han är likförbannat en man som sitter på en ohyggligt mäktig position och det går inte att bortse från att hur han uttalar sig och vad för papper han skriver på på köpet.

Det kan inte, på något sätt, vara bra för världen när människor som han får makt, publicitet och sympatisörer. Jag spyr.

 

 

Publicerat i Allmänt | Kommentarer inaktiverade för kom igen då världeeeeeeeen

Året 2016

Det här med att sammanfatta ett helt år precis i skiftet är ju så himla svårt. Dels är det svårt att minnas tillbaka en så lång tid, dels är det svårt att se det positiva under årets mörkaste veckor. För om någon missat det så påverkar det där mörkret mig otroligt mycket. Men, att vara ute på andra sidan jul och nyår känns alltid så himla skönt. Det är fortfarande mörkt men vi är på väg mot ljuset igen. Och jag har valt att sitta och skriva denna text när solen skiner utanför fönstret, så fantastiskt!

Detta året har pendlat mellan djupaste förtvivlan och de gladaste toppar med fantastiska stunder. Förra året avslutade jag ju i ett mentalt kaos utan dess like faktiskt. Och med det så startade ju även 2016 i den andan. Jag och Mattias gjorde slut i mellandagarna, nyåret skulle jag spendera med mamma och pappa men gubben blev inlagd på sjukhus. Hade det inte varit för omständigheterna hade nyåret med mamma, spel och vin hela natten varit perfekt. 12-slaget har dock aldrig tidigare känts så jävligt som då.
Men fördelen med att närma sig botten är också det den enda vägen är uppåt igen.
Det här hänt mycket bra detta året och jag har som vanligt växt flera meter på olika plan, samtidigt har det också känts som ett mellanår. Året innan var ju fyllt av så mycket i form av resor och nystarter på så många sätt. 2016 har jag liksom försökt landa i de val jag gjort på något sätt. Jag tror faktiskt att jag har lyckats med det på ganska många plan. Jag har flyttat även i år och lever numer som sambo, utbildningen har fortsatt varit bra, jag och Mattias hittade tillbaka osv osv.

Så med det sagt, den vanliga listan!

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag bor som sambo för första gången på detta plan. Något som lär mig saker om mig själv och livet varje dag. På gott och ont förstås men mestadels gott. Jag var med på Planket och ställde ut egna bilder för första gången ever!

29116152196_d57c6d69df_o

26728314640_502380c39a_o

26833662290_f8be85d967_o

Höll du några av dina nyårslöften?
Nej, jag tror att jag kan svara att jag misslyckades totalt på att ta mig runt i landet till de människor jag velat träffa. Å andra sidan träffade jag många ändå, jag gillar att folk tar sig tillbaka till Göteborg, jag har lättare att hantera det sociala på det viset. Skräll liksom.

Dog någon som stod dig nära?
Jag är så rädd att behöva svara annorlunda på denna frågan men det är tack och lov fortfarande ett Nej på den här frågan. Låt det alltid förbli så snälla goda gudar och andra makter.

Vilka länder besökte du?
Norge och Polen.

30466496491_0a7f16c7f7_o

24752943476_0d51ae6d9d_o

Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
Jag vill sjunga! Upptäcka mitt röstregister. Jag vet inte riktigt hur men jag börjar mer och mer känna att jag inte använder min kropp på ens i närheten av alla sätt som finns. Så ska försöka upptäcka lite med hjälp av rösten!

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
Datum börjar bli grötiga, ålderstecken? Dagen då det var 2 år sedan jag mötte min sambo var fint, då vi drack dyr champagne på golvet och spelade kinaschack.

31575494045_7c4e9c9d8b_o

Vad har du spenderat mest tid på?
Tankar kring strukturer. Herregud, det är som om hela världen bestämde sig för att visa mig något i år. Ibland tycker jag det är bra, ibland får jag spel. Varför ska man se allt om man ändå inte kan göra någonting åt det? Ibland har jag önskat att jag inte fått syn på det, hade vart så mycket lättare att delta i livet då. Men för det mesta antar jag att det är nyttigt. Ska bara lära mig att hantera det också.

Vad var din största framgång 2016?
Jag har skrivit riktigt bra grejer i år. Mestadels i skolan men satan vad nöjd jag är med (nästan) varenda skriven text jag lämnat in. Men när vi ändå är inne på temat text, kanske ingen framgång direkt men… jag tycker att jag fick till följande text (läs HÄR) jävligt bra också. Svinförbannad var jag och ganska full. Sen sprang jag ju också en mil med Karro vid min sida.

img_0325.jpg

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Än så länge inget mer överdrivet än första magsjukan sen jag var liten och fick ha någon hemma som rådde om mig. Gud så ynklig och ensam jag var.

Bästa köpet?
Ett år är så långt i det här avseendet, tankarna går ju till det som varit mest nyligen. Typ vinterjackan som är den första riktigt varma jacka jag köpt på 10 år. Eller kappan som är med mig i princip varje dag och kanske det där klädskåpet vi tillslut köpte till vår onödigt stora hall.

Sämsta köpet?
Jag vet inte… kanske läge att ta bort den här frågan.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mest och mest, lika svårt som föregående. Troligen mat. Men mer pengar än vanligt har jag nog spenderat på musikuppleveser, konserter. Mer sånt! Säkert inredning också.

29229089011_47a5ba7a1c_o

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Så klart. Att få vara tillbaka på mitt gamla jobb och alla små och stora där. Går säkert att radda en hel saker men det jag tänker främst på när jag får denna frågan är människor, alla de som finns i mitt liv och förgyller dagarna på olika vis.

28803927241_42d5e97b03_o  31070316984_4cbaf5f98f_o 29245340275_391d2b4ba1_o  28508518092_e32b3bf088_o 27504122445_cfe3f7d5b3_o 25893041394_68e115739b_o 25757868721_0a9a6ea15e_o

Gjorde någonting dig riktigt ledsen?

Pappas sjukhusvistelser. All annan skit som sker. Terror, krig, trasiga människor och bristen på empati hos så många. I den bemärkelsen har det varit ett tufft år. Förstår verkligen inte. Världen står i brand, människor flyr sina hem, siffrorna är skyhöga. Samtidigt är siffrorna på hur många som sökt asyl i Sverige otroligt låga, lägre än tidigare. Fy fan vad vidrigt det är. Inte okej. Jag spyr på hur flyktingskrisen har hanterats i detta land. När det väl gäller valde vi att blunda. Äckligt.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016?
Hm, ge mig ett år så har jag redan glömt årtalet men 2016 har ju ändå varit kantat av Kent’s sista sånger och Håkans Du gamla du fria samt epn som kom tidigare under året.

Största musikaliska upptäckten?
Simon Ljungman. Jag blev medtagen på en julkonsert i Lundby kyrka och det var faktiskt helt otroligt vackert. Han som är gitarrist i Håkans band stod på scen och sjöng (bara det var häftigt, en ny röst av någon som alltid varit tyst) tillsammans med delar ur bandet SeLest. Dessutom tillsammans med en stor kör som gjorde upplevelsen helt enorm.

Musik jag sett live?
Håkan Hellström på både Ullevi och Scandinavim, Kent i Oslo och delar av SeLest i kyrkan då. Sen säkert en massa mer som man glömmer, typ under kulturkalaset och ute på klubb nånstans.

29923341994_76e37143f0_o

Bästa musikaliska upplevelsen?
Oh, att få se KENT i Oslo var rätt magiskt. De överträffade alla förväntningar. Simon Ljungmans julkonsert i lundby kyrka ackompanjerad av en storslagen kör var också rätt maffigt.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det blir allt svårare att svara på denna frågan, är det för att jag blir äldre? Perspektiven förändras och förstoras? Hur ska man veta egentligen? Jag har liksom vart väldigt mycket allt. Ibland på en gång.

Vad önskar du att du gjort mer?
Hanterat det som gör mig upprörd på ett bättre sätt. Det går ju liksom inte att tända till och brusa upp kring allt.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Om man nu ska hålla på att svara på den här frågan så blivit mindre arg. Främst för min egen skull. Ilska gör ont och förstör harmonin i min kropp.

Hur tillbringade du julen?
Frukost hemma med Mattias, sedan for jag iväg till mina föräldrar där också min äldsta bror med sin familj var på plats. Supermysigt. De här två gör ju allt så vackert också.

31793757631_1a281cee2e_o

Hur tillbringade du nyårsafton?
Avslutade 2016 med mina finaste vänner (några saknades förstås), han som jag delar säng med och massa mer fint folk som jag fortfarande håller på att lära känna. Det var fint. Bra kontrast till året innan.

 img_1929

Blev du kär i år?
Åh alltså ja, jag blir kär om och om igen. I Mattias, i livet, i händelser i människor. Jag tror inte att jag definierar ordet så som är tänkt.

28535186891_3e0801e634_o

Favoritprogram på TV (läge att byta Tv mot media eller nåt)?
SKAM, WestWorld, stranger things, Billions (Det har varit ett serieår helt enkelt)

Bästa boken du läste i år?
Harry Potter and the cursed child. Kanske inte så mycket för storyn utan för att det vart så fantastiskt att få ge sig in i den där vackra världen av magi igen. Som när en var liten och den nya Harry Potter boken kom hem på posten. SJU GÅNGER. Den känslan som 26åring!

Något du önskade dig och fick?
Jorå, i present och julklapp fick jag himla bra saker jag önskade mig. Pyamas, skor, morgonrock, yogamatta ovan nämd bok som jag inte ens visste att jag önskade mig förrän jag fick den.

Jobb/utbildning under året?
Jobbade på båten åter igen, tillsammans med Nicke Nyfiken. Tillbaka på fritids där jag jobbade tidigare. Och så utbildningen på pedagogen som fortsatt. Det har varit som vanligt med andra ord.

28122685515_1ef888250a_o

30197009806_febd17689b_o

(Det här är alltså en del av utbildningen)

29935437030_b428c3d839_o

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Det var supersommar den dagen så jag och Karro bestämde oss för att gå på bio, helt rimligt! Inte en kotte i salongen mer än oss. Sedan åt jag middag på Gyllene prag med mamma, pappa och Mattias. I övrigt lyckades jag bjuda hem hela släkten på pappas sida, samtidigt. Har sett fram emot att kunna göra det när jag bott mindre och äntligen fick vi plats! Något som också innebar att alla kusinerna äntligen var på samma plats igen, och alltså i samma land! Något som dokumenterades väl.

28422896743_0009fa1512_o

29040424545_afb98b9757_o

28935124012_7f4eece362_o

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Alltid förstås. Tror att jag berör detta i övriga frågor
.

Hur skulle du beskriva din stil år 2016?
Otroligt mjuk till klädseln, försökt att vara så bekväm som möjligt samtidigt som jag försökt få det att se klätt ut. Lyckats ibland tror jag och totalt misslyckats andra dagar. På julafton gav jag upp och körde på pyamas.
Men utöver klädsel är nog svaret stenhård istället. Inte vikt av för något, tänt till på allt och varit bestämd, arg och besservisserig på lite för många plan.

Såååatteee… hård och mjuk på samma gång och till överdrift åt båda håll.

26551425654_2d7aa84164_o
Vad fick dig att må bra?

Kärlek, människor

24457493922_60ccfa027e_o 26142528382_8fe68234b2_o 26908350044_2ea6f804a0_o 27469593116_ca06510a10_o 27687900214_ef70547557_o

28803941781_f172a07a03_o

Vem/vad saknade du?
Harmoni, lugn och ro i kroppen.

26825343322_96948e25e3_o

Nyårslöfte inför 2017?
I år har jag ett riktigt ordentligt nyårslöfte, så jag helt enkelt tillägnar ett helt inlägg åt det istället för dessa rader. Men det handlar om att vara snällare mot mig själv.

Men så tänker jag också att jag ska ge mig på att sjunga mer. Inte bland folk förstås men själv!

Avslutar med denna bild som satt uppklistrad på Ica under året. Den ger mig hopp, om mänsklighet hos nu uppväxande generation.

29749608374_59dc29bd4a_o

Publicerat i Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Året 2016

Du är mera värld än guld

Nyårslöfte: Vara feminist på ett snällare sätt gentemot mig, mitt liv, min vardag och mitt psyke. På ett hanterbart sätt.

Jag ska inte sluta se strukturerna och jag ska inte hålla käften. Men jag ska sluta tända till på precis allt. Jag tycker att jag har kommit ganska långt, men alla andra har inte det. Och kampen att få alla dit är svår och inget jag kommer vinna genom att bli arg. Och kanske inte vinna alls.

Jag ska se och reflektera men också vara öppen för att alla andra inte ser. Jag ska fokusera på det jag kan vända. Ta de diskussioner som är värda att ta och låta andra gå förbi. Bara lyssna utan att se rött.

Jag ska vara ödmjukare inför att andra tycker på andra sätt än jag. Herregud, jag Trode att just detta redan var en självklar del i mitt liv, men så har det inte varit på sistone. Skärpning Katri!

Så om du råkar vara en av de som tycker jag tjatar, jag ska chilla lite. Men bara för att jag tror och hoppas att du också en dag kommer att se det jag ser och mer därtill.

Jag tror inte att jag har rätt i allt, men jag tror att man behöver se och acceptera vissa saker innan något kommer ta oss framåt. Jag ska vänta. Och under tiden ska jag lära mig att se mer och annat. Nytt och gammalt.

Min kamp är inte värd mer än mitt välmående och lugnet som min kropp kräver för att fungera.

Så 2017, låt oss se vad det kan bli av oss i år!

img_0307.jpg

Publicerat i Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Du är mera värld än guld

All denna antihets kring teknikens under

Alltså på riktigt så blir jag tokig på allt detta. Vi, som i vuxna människor, är så jävla duktiga på att fördöma allt som de yngre håller på med. Jag kan bli knäpp på att man hellre än att lär sig väljer att förkasta och skapa förbud mot saker och ting.

Jag blir tokig när människor hävdar att barn inte ska hålla på med datorer, telefoner, surfplattor, internet, google, sociala medier, spel och ja, typ allt annat som är kul idag. Och framförallt sådant som ju är dagens vardagsteknik. Så när jag läste följande artikel fick jag spel på riktigt en stund.

http://www.allas.se/varningen-denna-app-bor-ditt-barn-aldrig-ladda-ner/

Föräldrar varnas alltså för den otroligt farliga appen där barn tvingas klä av sig nakna på film… Det är fruktansvärt att det finns människor som vill barn illa. Det är fullständigt vidrigt och oacceptabelt att vuxna människor tvingar barn till konstiga, kränkande och rent ut sagt förjävliga situationer. Det finns verkligen inge ursäkter för det.

Men på riktigt nu, det är inte en app som skapar dessa människor! Människor kan vara förjävliga, vidriga och fasansfulla, det vet vi. Men lösningen har väl aldrig någonsin varit att stänga in sig själv och sluta leva livet så som det utvecklats?

Ja, Periscope går ut på att man livestreamar rörlig bild. Ja, det är himla lätt att sända ut bild på sig själv. Det är lite poängen, podcast med bild typ. Men appen tvingar inte människor att klä av sig.

Var är uppmaningarna om att prata inernetkultur och förhållningssätt med sina barn? Eller uppmaningarna om att ta sig in i den värld som barnen lever i? Var är verklighetsanknytningen och vart fan är intresset för att försöka förstå vad det är för värld vi lever i?

”Ta bort periscope – det finns farliga människor där. Ta bort Facebook – människor mobbar varandra där. Ta bort Instagram – människor får dålig självkänsla där.”

Nej. Prata förhållningssätt med dina barn och medmänniskor, prata om etik och moral. Prata om vad som är bra och vad som är dåligt, rätt och fel. Ge er in i samma värld och lär er av varandra. Hitta allt det helt fantastiska som alla dessa appar medför istället.

Att säga att man ska ta bort dagens tekniska under för att undvika elaka människor? Det känns lika ålderdomligt och galet fel ute som det är att beskylla en våldtäkt på offrets kläder.

Ge mig styrka till denna värld, tack.

Publicerat i Allmänt | Kommentarer inaktiverade för All denna antihets kring teknikens under

Säg till solen att behålla sina strålar

Jag skriver ju, konstant. Det syns inte så mycket här längre men det sker. Ibland hittar jag gamla tankar när jag rensar i telefonen. Sånt som jag någon gång tyckt varit viktigt men av någon anledning valt att inte publicera. Hittade nedanstående rader nu, ganska många månader senare. Känns dumt att de bara ligger och skräpar, för tankarna är ju tyvärr fortfarande desamma…
”Det där med att kvinnor håller i sina nycklar när de går hem, vad e det för trams, överdrivet.”
”Feminister, ni sprider bara hat mot män. Hade det inte varit för er hade det varit lugnt.”

Aftonbladet gör en artikel om mannen som var tvungen att ”agera mamma” åt sina egna barn i hela 16 timmar. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22924695.ab

”Kvinnor behöver inte anpassa sig efter män i dagens Sverige.”

”Att en man vägrar ta kvinnor i hand (och vice versa) är inte diskriminering och har inget med jämställdhet att göra.”

– Det här är liksom dagliga kommentarer. Det här är ett urval av dagliga kommentarer. Varenda en av dem är som en käftsmäll. Ibland kommer jag till stunder då jag inte längre förstår hur jag ska bete mig för att ta det mer. Hur jag ska orka fortsätta vara den människa jag är. Ganska ofta önskar jag att jag var en människa som inte såg strukturerna, som inte brydde mig, som bara rättade mig in i leden. En människa som köpte koncepten och bara förhöll mig till att vara kvinna i denna värld.

 Men det är svårt. För det är nämligen så att den där myten om att en som kvinna håller nyckeln hårt i handen vissa tidpunkter på dygnet eller har telefonen i beredskap. Den är sanning. Det är verklighet för mig och alla mina vänner som också råkar vara födda med snippa. Det är inga undantagsfall, det är vardag och helg året om.

Jag är feminist. Jag älskar människor. I begreppet människa ingår kvinna, man, hen och allt där imellan och bredare än så. I feminism ingår att Alla människor har rätt till ett lika värde. ALLA. Jag sprider inte hat, jag sprider kärlek.

Att man som Man plötsligt blir tvungen att ta hand om sina barn och i princip bryter ihop över det när barnens mamma är sjuk är ett tecken på hur inte jämställd den här världen är. Bara meningen ”Han var tvungen att agera mamma åt sina egna barn” är ju helt befängd. Att en stor tidning som Aftonbladet dessutom gör en artikel om det (2016!!), utan att problematisera fenomenet är ytterligare ett tecken på hur knasig den här världen och det här landet är.

Att berätta för mig att jag som kvinna inte behöver anpassa mig efter män samtidigt som jag blir extra vaksam och inte vill gå ensam oskyddad i mörkret, samtidigt som jag både fått höra som liten och fortfarande hör bland människor som jobbar med våra unga att killarna bråkar och är odrägliga för att de vill visa att de gillar en, när lösningen på det är att själv gå därifrån eller hota med en puss. Att få höra att jag inte behöver anpassa mig till männen i samhället samtidigt som jag är plågsamt medveten om att jag ligger rysligt nära att få skulden på mig om jag skulle bli utsatt för något orätt, samtidigt som jag på krogen får (enbart för att existera där) utstå kommentarer om, och händer på, min kropp….. DET ÄR ETT JÄVLA HÅN MOT HELA MIN EXISTENS.

Att över huvudtaget göra skillnad på en människa utifrån hur den ser ut är diskriminerande, att vägra ta mig i hand för att jag råkar se ut som vad samhället kallar för kvinna är att diskriminera och ifrågasätta min existens. Till att börja med är det den första bedömning som sker hos motparten, för det andra har vägraren redan, kanske utan att prata med mig, bestämt vilket kön jag tillhör vilket bara det är problematiskt då man utgår från två när det finns betydligt fler. Vill man inte ta kvinnor, eller män i hand, så låt bli att ta någon människa i hand. För du vet inte vem du möter förrän den har berättat. 

Att påståenden som de ovan nämnda är sådana som kan uttalas okommenterat och utan att en som lärare lyfter till en diskussion i ett hus som kallas för pedagogen får mig ibland att vilja ge upp. Tappar liksom tron på framtiden när vi som ska ta hand om framtidens små inte ens blir ifrågasatta eller behöver ge oss in i diskussionen kring sådant gör mig mörkrädd. Framtidstro….

  

Publicerat i Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Säg till solen att behålla sina strålar

Tjejmilen

Det här med att man kan bli hög på att använda sin kropp. Att svettas sig igenom en mil tillsammans med flera tusen andra tjejer, vilken grej! Lyckan som flödar genom min kropp när den får kämpa och svettas och hitta sina muskler, om en bara kunde ta och komma ihåg det när man säckar ihop i soffan. Tjejmilen 2016, bra!
   
    
 

Publicerat i Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Tjejmilen